Kundali, Konstnär, teatertekniker, kreatör, jonglör, musiker, VJ, ljussättare, pyrotekniker

Stubborgel, skogsklaviatur, ett interaktivt ljudverk

Posted on onsdag, april 8th, 2015 at 01:35 in Konst by Kundali

I samband med bokreleasen av Äskil äter träd av Åsa Lind och Per Gustavsson så börjar också Äskils skog att resa runt på bibliotek och muséum runt i Sverige med start i Karlstad 9 april 2015 13.00 I Äskils skog kan man spela på den här stubborgeln som jag har designat och byggt.

stubborgel

Per Gustavsson frågade mig om jag ville göra ett ljudverk till en inspirationsutställning för barn på tema skogen. Det skulle vara skogsljud som barnen kunde utlösa själva. Vi spånade tillsammans och kom fram med idén att det kunde vara någon sorts synt som hade samplingar från skogen. Det skulle behöva vara en synt där barnen ”fick” trycka på alla knappar utan att några inställningar ändrades. Vi kom fram till att högtalarna och annan teknik skulle behöva gömmas så att de inte skulle stjäla uppmärksamhet från skogen. Ett bra ställe att gömma tekniken skulle vara i en ihålig stubbe.

Jag började leta efter midiklaviatur som uppfyllde måttet av användarvänlighet för barn men hittade inga passande. Då kom jag på idén att bygga en klaviatur där det bara fanns 32 tangenter och inga andra synliga vridreglage eller inställningsknappar. Jag kom på att jag kunde integrera keyboardet med själva stubben där jag skulle gömma högtalare och övrig teknik. En annan förutsättning för projektet var att det skulle vara lätt för de som bygger utställningen att koppla in och sköta om ljudverket.

Jag funderade på att bygga en stubbe av papprör innan jag bestämde mig för att leta upp en riktig stubbe och holka ur den. Jag tänkte att det måste vara en stabil stubbe som håller för att turnera runt och bli spelad av barn i över ett år. Jag hittade en stor tallstubbe som passade för ändamålet. Den var tillräckligt stor för att få plats med 32 tangenter på bredden och rymma två högtalare, två samplers och ett kompakt mixerbord. Eftersom utställningen utgår från barboken Äskil äter träd, tyckte jag det kunde vara passande att stubben såg lite gnagd ut.

Jag borrade, yxade och högg med stämjärn i den blöta stubben samtidigt som jag fuktade av den med en kraftig avfuktningsfläkt. Jag fick ner vikten från 200kg till 40kg. Två stora sopsäckar med sågspån blev över. Jag skulpterade med stämjärn för att få till den gnagda finishen. Samtidigt började jag tänka på vilka ljud jag ville ha med. Jag spelade in en del ljud själv, men eftersom det var vinter så var det ganska tyst i skogen. Jag hittade de flesta ljuden på en gratis ljudbank http://www.freesound.org Jag testade att bygga upp ett ljudlandskap av fågelkvitter, vindsus, prasslande löv, grodor, insekter och vattenporl. Det blev väldigt sublimt och skogsaktigt. Jag lät mina barn spela på stubben för att ”barnanpassa” den. Jag kom fram till att det är väldigt viktigt att det kommer ett ljud med en gång som man trycker på en tangent. Det kan inte vara bara en mygga. Jag bestämde mig då för att hitta trevliga ljud att göra musik av i skogen. Jag redigerade ihop 32 ljud som var kombinerade musikljud med ett påföljande skogsljud.

Jag jobbade med att göra tangenterna sviktande och mjuka. Först lät jag alla tangenter vara anslagskänsliga, men då blev det lite svårspelat. Det krävdes att man hade ett anslag för att det skulle komma ljud. Om man bara tryckte ner tangenterna försiktigt så förblev stubben tyst. Jag ändrade därför inställningarna så att det skulle komma ljud även när försiktiga fingrar spelade. Några anslagskänsliga tangenter lät jag vara kvar för dynamikens skull.

Här kan ni se hur stubborgeln blev till:

12 volt PA

Posted on onsdag, maj 1st, 2013 at 03:13 in Konst, Ljusteknik by Kundali

Pantomimteatern har beställt den här fina möbeln av mig. Det är ett ljudsystem som drivs av bilbatterier. 150W R.M.S Ljudsystemet är till föreställningen PLASK! med premiär i juni 2013. Musikern Torbjörn Svedberg skall få turnera runt med den här lådan :-)

Hur långt når Alfons

Posted on torsdag, april 12th, 2012 at 07:48 in Ljusteknik by Kundali

20120412-194705.jpg

Det blev snyggt med det varma sidljuset och de blå ramperna som lyser upp bakfonden till ett ultraskimmer.

I den första versionen av ”Hur långt når Alfons” gjorde Pär Ibbing ljuset. Sommaren 2011 åkte vi på folkparksturné. Inför turnén repade vi i Riksteaterns lokaler. Scenografi, ljus, ljud, ja hela föreställning modifierades till att passa folkparkerna. Efter folkparkerna arbetades det fram ännu en turné-version av Alfons där skådespelarna sköter tekniken själva (ljud med fjärr och stående ljus) Föreställningen repades på nytt och regisserades för tredje gången av Ika Nord. Föreställningen skulle kortas ner för att passa en skol-biblioteks-turné. Nu har Gustav och Tobias turnerat runt Sverige och spelat 199 föreställningar (i skrivande stund) När föreställningen ”gästade” Boulevardteatern i vintras så designade jag ett nytt ljus med ca 30 moment som passar den nya scenografin med den fina blå sammetsfonden. Ja det har varit en resa och nu frågar jag mig: Hur långt når Alfons?

20120413-101940.jpg

Boulevardteatern

Posted on tisdag, mars 20th, 2012 at 01:28 in Ljusteknik by Kundali

Ljusteknik på Boulevardteatern

Efter fläktinstallationen var allt täckt av ett tungt betongdamm. Här skulle ljusriggen rengöras, scenen målas, grundriggen återskapas, nya dimrarna kopplas in, ljusriggen riktas, filtreras och patchas in. Sedan de mer delikata jobben så som ljussättning och fix med projektioner till husets egna produktioner; Kometlängtan, Historien om någon. mm. Kort sagt: Magi skulle skapas.

Mandala av socker

Posted on söndag, april 17th, 2011 at 08:48 in Konst by Kundali

Jag jobbar med myror och målningar av socker och sirap. När myrorna äter upp mina sockermålningar fotograferar jag dem och gör timelapse-film. Mandalan är osynlig och förgänglig. Den blir synlig när myrorna stannar upp i sina rörelser för att äta. När myrorna ätit upp är mandalan borta.

Uv-Heliumbollar

Posted on tisdag, mars 15th, 2011 at 05:02 in Konst by Kundali

Jag skulle vilja fylla ett rum med ultravioletta bollar uppblåsta med helium. Det ska vara billiga lätta gummibollar i ett material som reflekterar Uv-ljus. Bollarna skall vara uppblåsta med en perfekt mängd helium så att de blir tyngdlösa. Ett rum fyllt av tyngdlösa Uv-bollar! Endast upplyst med Uv-kanoner. Det blir en rolig scenografi och en intressant upplevelse att vara med om!

Kretskortsmodulen

Posted on måndag, mars 14th, 2011 at 08:56 in Konst by Kundali

3d modulerad av Timo Närhi

Modulen är byggd av en svetsad kubisk stålkonstruktion som fungerar som en ram att hänga upp fyra väggar och ett tak på. Väggarna består helt av kretskort, sladdar och videomonitorer. Kretskorten är belysta bakifrån så att dom glöder i suggestiva gröna nyanser. Lysdioder blinkar på kretskorten så att det syns att det går ström igenom dom.  Känslan av att vara inne i rummet är som att vara innuti en stor maskin. I rummet finns en kontrollpanel som kommer att vara manövreringsbar genom ett keyboard och olika rattar att vrida på. Keybord och rattar är fullständigt integrerade med maskineriet (fast egentligen är dom kopplade till en dator som inte syns i rummet och rattarna styr olika parametrar i ett kombinerat bild och ljudprogram) .  Några av kretskorten skulle kunna vara fungerande syntar så att maskinen blir till ett fungerande musikinstrument.  Rattar och tangenter styr maskinljudet som består av både syntetiska och analoga ljud som uppstår när hundratals kretskort tvingas samarbeta.

Verket  skulle kunna visas på två olika sätt: Både som ett videoverk  och som en installation. I videon får vi se hur den digitala människan löder ihop de olika kretskortens moduler med varandra och vrider på modulens rattar för att förändra maskineriets ljudbild. Hon gör ett musikaliskt ”nois”-experiment där kretskortens olika frekvenser blandas ihop till ett musikaliskt maskinljud.

Vi har redan samlat ihop hälften av de kretskort som vi kommer att behöva för byggandet av maskinrummet.

Skriver ett ankare

Posted on lördag, mars 5th, 2011 at 11:12 in Konst by Kundali

Jag skriver mig ett ankare att kasta ut för att nå grund, för att ankra mig i tillvaron som bara flyr. Är det möjligt tror du? Eller kommer texten också förändras i takt med allt annat. Här står jag nu med valet att föreviga mig i skrift, eller borde jag hacka in bilder i sten? Nej ankaret är knutet runt mitt högra ben och när jag kastar det följer jag med till havets botten och stannar där. Literär självmördare –Jag skriver Blbbchhh, så skriver jag inget mer…

Men höll bara andan ett tag och tar upp aktivetet igen, mitt sinne Å mitt sinnes vägnar förklarar jag mig själv död. Nu är jag någon annan som skriver men fortfarande samma text, hur kan det vara möjligt? Återuppstånden på bara en minut och redan samma text som aldrig tycks förändras när den väl blivit till. Nu står den still som finns kvar och jag skall inte döda den med eraze. Nu när jag kommit några rader på min väg så skall jag memorera den och ta på mig svarta kläder. I natt när ingen ser så skall jag spraya den ord för ord i en lång rad på trotoaren så att man måste ta en lång promenad för att kunna läsa den: Oh, duuu, som går en promenad, har du funderat på en sak, en sak som jag skulle vilja köpa för alla mina pengar och sen bli olycklig för ett tag tills nya pengar kommer in på kontot. Gör så, köp en onödig sak istället för att fundera. Den som funderar behöver inte lika många saker; så som du som går med nersänkt blick och kollar ner i trotoaren, se upp så att inte texten tar dig med ut i skogen och klättrar upp dig i ett träd. Man vet aldrig vad träd kan ta sig till när dom blir uppmuntrade en smula med gott vatten och kärlek. Krama trädstammen och stanna kvar tills du lärt dig vad du skall ta dig till med det sista trädet. Kommer du att sprida dess frön eller ha det lite mysigt med en egen eld. Förtär du det sista livet för att ha det bekvämt en kväll eller är det du som vandrar och planterar. När dom första stjärnorna blir synliga och du fortfarande inte klättrat ner och nattfågrarna har slagit sig till ro så får du tid att tänka på sånt här. Då släpper trädet ner ett frö i din ficka och äntligen får du gå. Du går och går för att hitta en plats som passar för ett träd. Vilka tider lever vi i då du måste gå så långt för att plantera ett träd. Bryt upp trotoaren och låt det slå rot. Må rötterna spränga asfaltens platta tristess så att gatan äntligen kan få liv. >Dom svarta sprejade bokstäverna tar abrupt slut< Skrivet för stunden men helt ovetandes om dess öde. Nästa morgon är klottersaneringsfirman där och sopar igen spåren och hålet i asfalten plattas till, men sen en solig vårdag så skjuter ett lite skott upp ur asfalten och ett träd växer sig plötsligt till. Under hela våren växer det och när det upptäcks står det redan i blom. Röda blommor som en dag ska bli frukt. Goda frukter som är giftiga förvisso men inte att förakta. Va, ska du äta dom där? Vet du inte att du dör om du äter röda bär? Nej det är klart att du inte dör min vän, men glöm inte spara kärnorna till parkförvaltningen. Jag förvaltar din park åt dig eftersom du inte vet hur den bör användas. Jag förvaltar gatan på bästa sätt då gatuförvaltningen blivet en smula grå och trött.

Mikael Varela

Posted on onsdag, mars 2nd, 2011 at 06:45 in Konst by Kundali

Mikael Varela anonserade att han skulle testamentera bort sina kvarlevor (dvs efter sin död) till en konstnär som ville använda honom till sin konst. Den konstnär som kunde pressentera en (för Mikael Varela) bra idé skulle följdaktligen få ärva ett gediget konstnärsmaterial.

Min idé är att tillverka rituella musikinstrument av ben; en trumma av skallen och två flöjter av lårbenen. Jag har blivit inskriven i Mikaels testamente och kommer därmed att ärva vad jag behöver för att fullfölja mitt morbida stycke rituell konst.

Här är en lermodell av hur trumman skulle kunna se ut. Skallen är modifierad med ett 4 centimeters hål i skalpen. Ljudet kommer att låta ungefär som en vas (alltså jag spelar på ett hål istället för på trumskinn)

Mikael Varela